dreamsaboutlife

Hon sitter ensam och gråter. Smärtan i hennes bröst gnager sig större för varje misstag hon begår. Den är nu outhärdlig.

Hon blundar hårt och önskar att hon kunde vakna upp från denna hemska mardröm. Men när hon öppnar ögonen sitter hon kvar på det kalla golvet, ensam och tårarna rinner längs hennes kinder.

Varför hände allt detta henne? Hur kan verkligheten ha kört över henne så fort att hon inte ens hann skymta den?

Hon vet att hon har förstört en stor del av sitt liv.

Hon faller, faller ner i verklighetens svarta avgrund. Hon sträcker sig förtvivlat efter en hand att hålla fast i men den sviker.

Den släpper taget och låter henne falla igen. Hon vill bort, bort från allt mörker och ut i solen trygga sken. Men hon kan inte, något håller henne tillbaka. Något trycker ner henne och hon kan inte andas. Så hon sluter ögonen och låter mörkret omringa henne.

Det sista hon tänker innan hon ger upp är "Kommer jag någonsin att sluta falla?" Dom orden, den känslan, kommer hon aldrig att glömma..

En flicka sitter på golvet, armarna virade om kroppen och hon tänker över sitt liv. Hon håller en kniv i handen men vet inte riktigt vad hon ska göra.

En tår faller ner för hennes kind, när var den senaste gången någon brydde sig om henne? Skulle det göra någon skillnad ifall hon försvann från jordens yta? Alla hon har kommit nära har försvunnit ifrån henne.

Dom hon älskar har lämnat henne. Kommer hon någonsin att kunna öppna sig för någon igen, eller är såren för djupa?

Men så tänker hon på dom få som faktiskt bryr sig om henne, hon kan inte lämna dom. Aldrig någonsin.

Så hon torkar tårarna, tar ett djupt andetag och ställer sig upp. Sedan går hon ut till världen och lägger på sitt falska leende och hoppas på att alla i hennes närhet köper det..