dreamsaboutlife

Min blogg har varit lite för deprimerande tycker jag nog. Dags att skriva om lite ljusare saker kanske?

Något bra.. Jag ska sova hos Laura imorrn, Sabine Cassi och Christin ska ska också med så det ska bli underbart kul! Ska träffa Cassi i stallet imorrn så åker vi tsm till Laura, apropå stallet, har inte varit där på ett par dagar.. Saknar min bebisar Ägrim och Golden. Hade ridlektion med Golden i tisdags, det gick faktiskt riktigt bra! Jossan (min ridlärare) var jätte nöjd med mig =D  Har anmält mig till hopptävlingen också, så håll tummarna!

Förresten Dansken! Hur länge sen var det man såg dig egentligen? Saknar dig!! Det är nog dags att ses snart! <3

Jag och Ägrim


Jag och Golden


Jag och Dansken - Så kan det gå!

Den kärlek jag kände till dig går inte att beskriva. Du betydde allt för mig, men nu är det över.
Jag förstår inte hur det kan göra så ont.
Jag saknar dig lika mycket idag som jag gjorde för över ett år sen.. Jag skulle ge allt, verkligen ALLT för att få se dig igen, smeka din lena mule.
Värma mina fingrar i din man. Vi passade så bra ihop, jag var den enda du accepterade och jag älskade dig, mer än allt annat. Jag minns dagen du lämnade mig som om den var igår.
När jag såg att du lastades så kunde jag inte röra mig. Hela min värld föll samman, jag ville bara springa fram till dig, skrika rakt ut men jag kunde inte.
Mina ben svek mig och jag föll ihop, hela mitt liv togs ifrån mig. Du var så speciell för mig, men jag kunde inte se det, tårarna tog över. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Hur ska jag klara alla svåra stunder utan dig? Jag behöver dig..
Men så kommer jag ihåg dig, med tusen vackra minnen. Du som påverkade alla mina sinnen. När den varma sommarbrisen blåser över alla sigar där du en gång bar mig så ska jag känna dig, en varm mule mot min kind. Och alla våra minnen, påminner mig om mitt livs lyckliga dagar.




Sluta aldrig hoppas,
Sluta aldrig be
Sluta aldrig önska,
Under kan ju ske

Har ni någonsin tänkt på hur mycket musiken påverkar oss? Den utgör våran personlighet, det vi lyssnar på bygger grunden till allt som vi gör. Hur vi tänker, hur vi reagerar vid olika tillfällen, vilka åsikter vi har.. Men sedan så förstår jag inte hur man bara kan gilla en sorts musik, t. ex bara rock eller dance.
Min musiksmak är lite speciell,
jag har inte bestämt mig för en genre utan lyssnar på det som faller mig i smaken. Musik som har ett budskap och som talar till mig. Låtar som har en mening, ett meddelande som den vill föra vidare. Men visst har jag några favoriter.
Någon som jag verkligen tycker har lyckats med detta är Lars Winnerbäck. Han är underbar, hur han gång på gång lyckas skriva alla dessa vackra låtar och leverera dom inför sveriges största publiker är ofattbart. Hans musik helar mig och jag har blivit beroende av hans röst. Jag skulle inte klara mig utan honom. Ge honom en chans säger jag bara, döm inte en bok efter omslaget.

Men musikens tid håller på att försvinna, jag vet att det kanske låter lite konstigt, jag menar, det spelas musik på radion hela tiden. Men det är inte det jag menar.
Det fanns en tid då den verkligen betydde något, nu är det en vardagssak. Betala för en skiva någon gång istället för att ladda ner olagligt. Det är värt det, iallafall för mig.
Musiken är en stoor del av mitt liv, jag kan sitta i timmar och lyssna på skiva efter skiva.. Det är lugnande och man blir nästan lite spirituell. Förstör inte musiken, kan ni tänka er en värld utan den? Det skrämmer mig.. Jag skulle inte stå ut!
Försvinner musiken från världen, så försvinner jag med den..

Kärlek.. Den vackraste känslan av dom alla. Att vinna någons hjärta är aldrig enkelt, speciellt inte mitt. Jag har alltid haft svårt för att låta någon komma mig nära.
Jag känner direkt ifall en person är något att ha. Någon som är värd min kärlek. Som sagt, det händer inte ofta, men vissa älskar jag på en gång. Innan jag lär känna dom, och jag kommer att hålla hårt vid er.
Ni vann mitt hjärta omedvetet. Jag älskar er.

  

 

Erik Rydén   Anders Thörnvall   Jakob Bohman   Sabine Barvemo   Carolina Bejedal

Tiden läker alla sår. Jag vet inte ifall det är något jag litar på, om ens förstår. Hur är det möjligt? Tack vare tiden så tänker vi. Då kommer gamla minnen fram, påminner oss om hur mycket vi lider.
Nej, det som läker våra sår är nya vackra känslor. Det som jag känner just nu.
Känslan jag får av att se in i dina oändliga ögon, betrakta varje vrå av ditt ansikte, känna din kropps änglalika form.
Ditt sätt att distrahera mig, få mig att glömma all smärta, ditt sätt att lyfta den tunga bördan från mina axlar genom att endast röra vid min hud. I din närhet så känner jag mig hel, oförstörbar.
Dock så vet jag inte ifall dessa känslor är äkta, eller om mitt hjärta bedrar mig, så som det gjort så många gånger förut.
Vågar jag verkligen riskera det vi har nu och sikta på något högre? Tänk om jag förlorar dig..

Det är du som reser mig, leder mig mot ljus. Jag känner inte dig, iallafall inte väl, jag vet ingenting om dig. Men dina ögon berättar om en person som du skulle kunna va.
Jag vill vara med dig, uppleva livets händelser med dig. Men jag är rädd, jag klara inte av att visa mig sårbar och riskera att bli avvisad.
Kan jag lita på dig? Du som reser mig, älskar du mig?

Hösten. Den dystra, mörka tiden. Den bästa tiden. Det är då man kan tänka. Då man kan gå ut i den bittra kylan och känna blodet pulsera genom kroppen, bränna i ådrorna. Det får hjärnan att klarna upp och man får en känsla av kontroll. Kontroll över sina tankar. Därför älskar jag hösten, medans andra stänger sina dörrar när den stryker förbi, välkomnar jag den med öppna armar. Jag låter den sluta sig om min kropp och friska upp minnerna.
Det är även då jag börjar skaka, inte av kylan, utan av minnerna som är värda guld.
Och över den skarpa smärtan, ett hjärta som rispas blodigt, gamla sår som rivs upp.
Smärtan som får en att vika sig dubbelt, som får en att börja drömma om en annan värld, ett annat liv som väntar, där känslan som nu skaver, sakta gnager upp ett hål i mitt bröst, endast är en abstrakt tanke.
En värld utan sorg och död. Där vänner aldrig försvinner och förvandlas till änglabarn. Men en sådan värld skrämmer mig, i den vill jag inte leva kvar i.
Vi behöver känna sorg och smärta, för hur ska vi annars kunna veta när vi upplever ren lycka?
Även om det gör ont att känna saknad, så är det värt det, eftersom det betyder att vi har varit lyckliga, om så bara för en liten stund.
Jag kan låta dig föras bort av vinden, till ett annat ställe, även jag kommer dit en dag, så fort jag har funnit vägen. För det är meningen att vi ska förlora dom vi älskar, hur ska vi annars kunna veta hur mycket dom betyder för oss?



R.I.P Therese Rojo, jag kommer aldrig att glömma dig. Och nu känner jag mig säker, för att den vackraste ängeln av dom alla, vakar över mig..