dreamsaboutlife

Jag hittade en text som jag skrev för över ett år sedan. En text som jag hade glömt.
Men nu när jag ser den igen, när jag tänker på dig och det vi hade,
fylls mina ögon av tårar och jag upplever ännu en gång smärtan du orsakade mig. Jag kommer aldrig att förlåta dig, någonsin.
Men jag kommer heller aldrig att sluta älska dig helt och hållet, och det dödar mig..

Smärta har många ansikten. Vissa visar det offentligt, andra gömmer sig. Men jag..  Jag försvinner in i undermedvetna och låter sorgen äta upp mig inne från.
Det är fel, jag vet, men när du inte längre finns stark och stolt vid min sida så ser jag ingen anledning att fortsätta, orden du sa smekte mig som varm sommarbris, bilden av ditt omänskligt vackra ansikte är som klistrat på min näthinna.
Jag vet inte vad jag ska göra längre, ibland glömmer jag att andas. Och blir lika besviken varje gång luften åter igen sipprar ner i mina lungor. Mardrömmar hemsöker mig varje natt, ångesten stiger för varje sekund som går, ångest för att aldrig få höra din lena röst igen.
Aldrig få se in i dina djupa gyllene ögon, känna dina kalla händer slutna runt om min midja och dina mjuka läppar försiktigt pressade mot mina. Du förändrade mitt liv, såsom ingen annan skulle kunna göra, men nu när du har försvunnit, tog du med dig allt.
Mitt hjärta, min själ, mitt liv. Jag är inget annat än ett tomt skal nu. Jag ser blickarna folk ger mig, men jag kan inte tyda dem. Allt har förändrats, så mycket vet jag, och inte på ett bra sätt. Tiden du och jag hade tillsammans var starkare och mer underbar än en dröm.
Det sista du sa till mig var: Tiden läker alla sår för din sort..    Och där var det ”din sort”. Dom orden högg mig som tusen knivar i hjärtat. Om knivarna någonsin kommer att försvinna, det vet jag inte.
Men om dom gör det. Så kommer jag förevigt att ha öppna sår, som kanske inte syns på utsidan, men som kommer att förinta mig på insidan.

Så döljer jag all sorg, jag skrattar, ler och skämtar konstant med mina vänner, när jag egentligen bara vill lägga mig ner och gråta. Jag hatar dig för det du har gjort mot mig, det du tog ifrån mig.
Men jag älskar dig för allt du gav mig..

Ni vet känslan man får när man är nykär? När man känner sig så otroligt lycklig så att man tror att man ska spricka,
man vill bara skratta och låta hela världen veta hur glad man är över att få ha just denna person i sitt liv. Så känner jag nu, jag älskar dig.
På riktigt och jag vet att mitt hjärta talar sanning denna gång. Jag saknar dig varje minut och hoppas att du saknar mig med. Jag känner att jag börjar bli beroende av dig, jag behöver dig.
Jag behöver krama dig, kyssa dina läppar, hålla din hand, stryka ditt hår och känna din kroppvärme och underbara utstrålning.

Jag överreagerar ofta och drabbas lätt av panik, då behöver jag bara se in i dina vackra, förtrollande ögon och det iskalla greppet i mitt bröst förvandlas till en varm, öm smekning.
Du har ingen aning om hur mycket du påverkar mig, jag har blivit allmänt gladare. Jag älskar dig, och vet att du tycker om mig med.
Jag kan inte förstå vilken tur jag har som har just dig, jag frågar ofta mig själv "Varför jag? Av alla vackra tjejer, varför valde han mig?"
Jag vet fortfarande inte, utan hoppas på att du inte hittar någon bättre än på ett tag, så att jag kan få dig för en stund, njuta av din närvaro.
Jag säger det igen, och de kommer jag att göra många många gånger, Jag Älskar Dig <3

Jag och bästa Jakob var på Winnerbäcks konsert i fredags. Det var helt otroligt! Min största idol, min GUD, stod två meter ifrån mig. Jag dör.
Helt klart den bästa dagen i mitt liv. Jag skrek så mycket så min röst är helt förstörd! Började nästan gråta när han sjöng.. (a) Förbandet var också ganska bra,
han som sjöng hette Andreas Grega och var så jävla skön! Han kom in med en termos och sa "ursäkta, jag ska bara dricka lite te" AWESOME!

Efter konserten så gick jag och Jakob till t-banan och då kommer det någon random blatte och säger typ " shiet leen langa mig den där bruden asså, damn!"
Och går sedan vidare.. WTF.. jag vände mig till Jakob och sa "snacka han om mig? :S"
Jag upprepar, WTF.. Jakob ville hemskt gärna ge honom mitt nummer.. hmfp.. -.-' Men, dagen var faktiskt väldigt lyckad!

Sedan på lördagen så var det ju hopptävling med Ägrim <3
Jag var lie nervös eftersom han är vääääldigt stark och ännu värre på tävlingar! Vi rev ett hinder men annars gick det riktigt bra!
Är oerhört nöjd även om jag inte fick en rosett.. Älskar min Ägrim mest av allt och det kommer jag alltid att göra, oavsett vad. <3

Min blogg har varit lite för deprimerande tycker jag nog. Dags att skriva om lite ljusare saker kanske?

Något bra.. Jag ska sova hos Laura imorrn, Sabine Cassi och Christin ska ska också med så det ska bli underbart kul! Ska träffa Cassi i stallet imorrn så åker vi tsm till Laura, apropå stallet, har inte varit där på ett par dagar.. Saknar min bebisar Ägrim och Golden. Hade ridlektion med Golden i tisdags, det gick faktiskt riktigt bra! Jossan (min ridlärare) var jätte nöjd med mig =D  Har anmält mig till hopptävlingen också, så håll tummarna!

Förresten Dansken! Hur länge sen var det man såg dig egentligen? Saknar dig!! Det är nog dags att ses snart! <3

Jag och Ägrim


Jag och Golden


Jag och Dansken - Så kan det gå!

Den kärlek jag kände till dig går inte att beskriva. Du betydde allt för mig, men nu är det över.
Jag förstår inte hur det kan göra så ont.
Jag saknar dig lika mycket idag som jag gjorde för över ett år sen.. Jag skulle ge allt, verkligen ALLT för att få se dig igen, smeka din lena mule.
Värma mina fingrar i din man. Vi passade så bra ihop, jag var den enda du accepterade och jag älskade dig, mer än allt annat. Jag minns dagen du lämnade mig som om den var igår.
När jag såg att du lastades så kunde jag inte röra mig. Hela min värld föll samman, jag ville bara springa fram till dig, skrika rakt ut men jag kunde inte.
Mina ben svek mig och jag föll ihop, hela mitt liv togs ifrån mig. Du var så speciell för mig, men jag kunde inte se det, tårarna tog över. Jag har nog aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv. Hur ska jag klara alla svåra stunder utan dig? Jag behöver dig..
Men så kommer jag ihåg dig, med tusen vackra minnen. Du som påverkade alla mina sinnen. När den varma sommarbrisen blåser över alla sigar där du en gång bar mig så ska jag känna dig, en varm mule mot min kind. Och alla våra minnen, påminner mig om mitt livs lyckliga dagar.




Sluta aldrig hoppas,
Sluta aldrig be
Sluta aldrig önska,
Under kan ju ske

Har ni någonsin tänkt på hur mycket musiken påverkar oss? Den utgör våran personlighet, det vi lyssnar på bygger grunden till allt som vi gör. Hur vi tänker, hur vi reagerar vid olika tillfällen, vilka åsikter vi har.. Men sedan så förstår jag inte hur man bara kan gilla en sorts musik, t. ex bara rock eller dance.
Min musiksmak är lite speciell,
jag har inte bestämt mig för en genre utan lyssnar på det som faller mig i smaken. Musik som har ett budskap och som talar till mig. Låtar som har en mening, ett meddelande som den vill föra vidare. Men visst har jag några favoriter.
Någon som jag verkligen tycker har lyckats med detta är Lars Winnerbäck. Han är underbar, hur han gång på gång lyckas skriva alla dessa vackra låtar och leverera dom inför sveriges största publiker är ofattbart. Hans musik helar mig och jag har blivit beroende av hans röst. Jag skulle inte klara mig utan honom. Ge honom en chans säger jag bara, döm inte en bok efter omslaget.

Men musikens tid håller på att försvinna, jag vet att det kanske låter lite konstigt, jag menar, det spelas musik på radion hela tiden. Men det är inte det jag menar.
Det fanns en tid då den verkligen betydde något, nu är det en vardagssak. Betala för en skiva någon gång istället för att ladda ner olagligt. Det är värt det, iallafall för mig.
Musiken är en stoor del av mitt liv, jag kan sitta i timmar och lyssna på skiva efter skiva.. Det är lugnande och man blir nästan lite spirituell. Förstör inte musiken, kan ni tänka er en värld utan den? Det skrämmer mig.. Jag skulle inte stå ut!
Försvinner musiken från världen, så försvinner jag med den..

Kärlek.. Den vackraste känslan av dom alla. Att vinna någons hjärta är aldrig enkelt, speciellt inte mitt. Jag har alltid haft svårt för att låta någon komma mig nära.
Jag känner direkt ifall en person är något att ha. Någon som är värd min kärlek. Som sagt, det händer inte ofta, men vissa älskar jag på en gång. Innan jag lär känna dom, och jag kommer att hålla hårt vid er.
Ni vann mitt hjärta omedvetet. Jag älskar er.

  

 

Erik Rydén   Anders Thörnvall   Jakob Bohman   Sabine Barvemo   Carolina Bejedal

Tiden läker alla sår. Jag vet inte ifall det är något jag litar på, om ens förstår. Hur är det möjligt? Tack vare tiden så tänker vi. Då kommer gamla minnen fram, påminner oss om hur mycket vi lider.
Nej, det som läker våra sår är nya vackra känslor. Det som jag känner just nu.
Känslan jag får av att se in i dina oändliga ögon, betrakta varje vrå av ditt ansikte, känna din kropps änglalika form.
Ditt sätt att distrahera mig, få mig att glömma all smärta, ditt sätt att lyfta den tunga bördan från mina axlar genom att endast röra vid min hud. I din närhet så känner jag mig hel, oförstörbar.
Dock så vet jag inte ifall dessa känslor är äkta, eller om mitt hjärta bedrar mig, så som det gjort så många gånger förut.
Vågar jag verkligen riskera det vi har nu och sikta på något högre? Tänk om jag förlorar dig..

Det är du som reser mig, leder mig mot ljus. Jag känner inte dig, iallafall inte väl, jag vet ingenting om dig. Men dina ögon berättar om en person som du skulle kunna va.
Jag vill vara med dig, uppleva livets händelser med dig. Men jag är rädd, jag klara inte av att visa mig sårbar och riskera att bli avvisad.
Kan jag lita på dig? Du som reser mig, älskar du mig?