dreamsaboutlife

Jag hittade en text som jag skrev för över ett år sedan. En text som jag hade glömt.
Men nu när jag ser den igen, när jag tänker på dig och det vi hade,
fylls mina ögon av tårar och jag upplever ännu en gång smärtan du orsakade mig. Jag kommer aldrig att förlåta dig, någonsin.
Men jag kommer heller aldrig att sluta älska dig helt och hållet, och det dödar mig..

Smärta har många ansikten. Vissa visar det offentligt, andra gömmer sig. Men jag..  Jag försvinner in i undermedvetna och låter sorgen äta upp mig inne från.
Det är fel, jag vet, men när du inte längre finns stark och stolt vid min sida så ser jag ingen anledning att fortsätta, orden du sa smekte mig som varm sommarbris, bilden av ditt omänskligt vackra ansikte är som klistrat på min näthinna.
Jag vet inte vad jag ska göra längre, ibland glömmer jag att andas. Och blir lika besviken varje gång luften åter igen sipprar ner i mina lungor. Mardrömmar hemsöker mig varje natt, ångesten stiger för varje sekund som går, ångest för att aldrig få höra din lena röst igen.
Aldrig få se in i dina djupa gyllene ögon, känna dina kalla händer slutna runt om min midja och dina mjuka läppar försiktigt pressade mot mina. Du förändrade mitt liv, såsom ingen annan skulle kunna göra, men nu när du har försvunnit, tog du med dig allt.
Mitt hjärta, min själ, mitt liv. Jag är inget annat än ett tomt skal nu. Jag ser blickarna folk ger mig, men jag kan inte tyda dem. Allt har förändrats, så mycket vet jag, och inte på ett bra sätt. Tiden du och jag hade tillsammans var starkare och mer underbar än en dröm.
Det sista du sa till mig var: Tiden läker alla sår för din sort..    Och där var det ”din sort”. Dom orden högg mig som tusen knivar i hjärtat. Om knivarna någonsin kommer att försvinna, det vet jag inte.
Men om dom gör det. Så kommer jag förevigt att ha öppna sår, som kanske inte syns på utsidan, men som kommer att förinta mig på insidan.

Så döljer jag all sorg, jag skrattar, ler och skämtar konstant med mina vänner, när jag egentligen bara vill lägga mig ner och gråta. Jag hatar dig för det du har gjort mot mig, det du tog ifrån mig.
Men jag älskar dig för allt du gav mig..