dreamsaboutlife

Hon sitter ensam och gråter. Smärtan i hennes bröst gnager sig större för varje misstag hon begår. Den är nu outhärdlig.

Hon blundar hårt och önskar att hon kunde vakna upp från denna hemska mardröm. Men när hon öppnar ögonen sitter hon kvar på det kalla golvet, ensam och tårarna rinner längs hennes kinder.

Varför hände allt detta henne? Hur kan verkligheten ha kört över henne så fort att hon inte ens hann skymta den?

Hon vet att hon har förstört en stor del av sitt liv.

Hon faller, faller ner i verklighetens svarta avgrund. Hon sträcker sig förtvivlat efter en hand att hålla fast i men den sviker.

Den släpper taget och låter henne falla igen. Hon vill bort, bort från allt mörker och ut i solen trygga sken. Men hon kan inte, något håller henne tillbaka. Något trycker ner henne och hon kan inte andas. Så hon sluter ögonen och låter mörkret omringa henne.

Det sista hon tänker innan hon ger upp är "Kommer jag någonsin att sluta falla?" Dom orden, den känslan, kommer hon aldrig att glömma..